VetBact
VetBact logotyp

VetBact

Sveriges lantbruksuniversitet

Veterinärmedicinsk bakteriologi: information om betydelsefulla arter
Veterinärmedicinsk bakteriologi


Visa alla termer

Salmonella-antigener

Salmonella spp. har, liksom andra medlemmar av familjen Enterobacterioceae, tre huvudtyper av antigener, som kan användas vid serologisk diagnostik och identifiering. Dessa antigener är speciellt användbara för identifiering av bakterier inom följande taxa: Escherichia coli, Klebsiella spp., Salmonella spp. och  Shigella spp. För epidemiologiska studier delar man in Salmonella enterica subsp. enterica i olika serovarer (= serovarianter) beroende på vilken uppsättning av antigener stammen ifråga bär på. Ordet serotyp används också synonymt med serovar. Man har definierat följande tre huvudtyper av antigener:

  1. Somatiska antigener (= O-antigener eller cellväggsantigener). Dessa antigener utgörs av olika polysackarider i den värmestabila delen av cellväggen och kallas även lipopolysackarid (= LPS). Det finns fler än 60 olika O-antigener hos Salmonella spp.
  2. Ytantigener (= K-antigener). Dessa antigener är värmekänsliga och består av kapselns polysackarider, som alltså omger cellväggen och kan täcka O-antigener. Vi-antigenet finns hos ett fåtal serotyper.
  3. Flagellantigener (= H-antigener). Dessa antigener, som består av proteiner och är värmekänsliga, hittas bara i flageller hos rörliga medlemmar av familjen Enterobacteriaceae. Rörliga Salmonella-typer producerar två typer av H-antigen (fas 1 eller fas 2 antigen).

Kauffman-Whites klassificeringsschema är baserat på  O- och H-antigener hos Salmonella spp. Man har identifierat fler än 2500 serovarer (serotyper) baserade på O- och H-antigener hos Salmonella spp. För epidemiologiska studier testas Salmonella-isolat först med ett polyvalent O-antiserum riktat mot alla olika serotyper. Om isolatet är positivt, så testas det sedan med monovalenta O-antisera riktade mot specifica serotyper. Om isolatet är negativt med polyvalent antiserum, så måste det värmebehandlas för att förstöra ev. K-antigen, som kan maskera O-antigener. Därefter upprepas testet med det polyvalenta antiserumet och om det då är positivt, så måste man också gå vidare med monovalenta antisera. På motsvarande sätt testar man också vilka typer av H-antigener, som stammen i fråga bär på. O-antigenet bestämmer vilken serogrupp ett visst Salmonella-isolat representerar och i kombination med H-antigenet kan serovaret (= serotypen) definieras.

Exempel: En salmonella-typ som heter Salmonella enterica subsp. enterica Serovar Dublin  har antigenuppsättningen: 1,9,12:g,p:inga fas 2, vilket betyder att den har:

  • O-antigener: 1, 9 och 12
  • H-antigener av typ fas 1:  g och p
  • H-antigener av typ fas 2: inga  

De antikroppar, som används i testet är kopplade till mycket små latex-kulor, för att latexkulorna ska bilda synliga aggregat med bakterierna och det är detta som kallas för agglutination. En bakterie, som är positiv i agglutination med polyvalenta antisera mot både O- och H-antigenet representerar med stor sannolikhet  ett Salmonella-isolat, men för att kunna göra epidemiologiska studier (smittspårning) måste man bestämma vilket serovar isolatet tillhör.

Hänvisning: Läs mer om salmonellornas nomenklatur på bakteriesidorna om Salmonella spp. och Salmonella enterica på VetBact.

Uppdaterad: 2022-07-28.


Senast uppdaterade

Nybloggat


Sveriges lantbruksuniversitet