VetBact
Veterinärmedicinsk bakteriologi: information om betydelsefulla arter
Veterinärmedicinsk bakteriologi
SvärmningProteus vulgaris, på blodagarplatta inkuberad i 24 h, vid 37 °C. Kolonierna svärmar och sprider ut sig till en matta på agarplattan. Bild: Ingrid Hansson (BVF, SLU) & Lise-Lotte Fernström (BVF, SLU). En bakterie, som svärmar, bildar inte diskreta kolonier på en agarplatta, utan flyter ut över hela agarytan med en hastighet på 2–10 μm/s. Om en bakterie svärmar, kan man inte bestämma dess makromorfologi och inte heller räkna kolonier. Man kan dock förhindra svärmning av vissa bakterier genom att odla dem på ett medium med låg elektolythalt (= låg saltkoncentration), som t.ex. CLED agar. En variant av MacConkey-agar utan NaCl kan också användas för att undvika svärmning. Bakterier, som kan svärma hittar man ofta inom släktena: Aeromonas, Bacillus, Brachyspira, Campylobacter, Clostridium, Escherichia, Paeniclostridium, Proteus, Pseudomonas, Salmonella, Serratia, Vibrio och Yersinia. Man vet inte varför vissa bakterier svärmar, men det har föreslagits att det är för att snabbt förflytta sig till områden med mindre konkurrens om näringsämnen. Svärmande bakterier har vanligen fler flageller per ytenhet än vad planktoniska (fritt svävande) bakterier har. Det har observerats att aktivt svärmande bakterier av Salmonella Typhimurium uppvisar en förhöjd resistens mot vissa antibiotika i jämförelse med icke svärmande celler. Uppdaterad: 2020-01-27. |