VetBact

Poriner är uppbyggda av subenheter, men utsöndras av bakterien i monomerisk form. I värddjurets cellmembran aggregerar monomererna till kanalbildande polymerer (heptamerer), som gör att jongradienten över värdcellens plasmamembran inte kan upprätthållas och det osmotiska trycket i cellen ökar tills den lyserar.

Funktion

En funktion hos hemolysiner är att bakterien kan utnyttja hemolys för att frigöra och utnyttja näringsämnen från värddjurets celler. Järn t.ex., är essentiellt för många patogena bakterier, men finns bara närvarande i mycket låga koncentrationer utanför celler. Om bakterien har tillgång till fritt hemoglobin så kan den utnyttja det järn, som är bundet till hemgrupperna i hemoglobinet. Hemolysiner verkar inte bara på erytrocyter utan kan också lysera andra typer av celler.

Identifiering av bakterier baserad på hemolys

 Genom odling på blodagar kan bakterier differentieras, på basis av deras förmåga att producera hemolysiner. Hemolysen kommer att ge upphov till en uppklarningszon av blodagarn runt kolonin. Bakterier kan orsaka olika typer av hemolys:

• α-hemolys, som avser ofullständig uppklarning (grönaktig hemolys).
• β-hemolys, som avser fullständig uppklarning.
• Dubbelhemolys hos vissa stafylokocker bestående av en inre β-hemolyszon och en yttre α-hemolys zon (se även nedan).
• Ingen hemolys, som ibland kallas γ-hemolys, vilket kan förefalla ologiskt.

Notera att stafylokockernas α-hemolysin orsakar fullständig hemolys (β-hemolys) medan deras β-hemolysin orsakar ofullständig hemolys (α-hemolys).

Den hemolysinproducerande förmågan kan variera mellan olika stammar av en viss bakterieart. Blodagarplattor med bakterier, som uppvisar olika hemolysmönster visas i Fig. 1 och 2. Notera att i Fig. 1A och 2A kan man inte se någon hemolys över huvud taget, men observera att det finns stammar av S. uberis, som ger α-hemolys. I Fig. 1B kan man ana en tunn hemolyszon och i Fig. 2B syns den klara β-hemolysen tydligt runt alla kolonier. I Fig. 1C kan man ana hemolys runt vissa kolonier och i Fig. 2C kan man tydligt se den gröna α-hemolysen runt vissa kolonier (vita pilar). I Fig. 1D kan man se den yttre hemolyszonen (vit pil) och i Fig. 2D kan man se både den inre klara β-hemolyszonen och den yttre grumliga α-hemolyszonen (vita pilar).

Notera också att alla kolonier av Streptococcus dysgalactiae inte ger upphov till α-hemolys trots att den använda stammen är ren med avseende på art. Det kan dock vara så att olika stammar (eller kloner) av en och samma art uppvisar olika hemolysmönster.