VetBact
VetBact logotyp

VetBact

Sveriges lantbruksuniversitet

Veterinärmedicinsk bakteriologi: information om betydelsefulla arter
Veterinärmedicinsk bakteriologi


Visa alla termer

Hemolys

Hemolys

Fig. 1.  Bilden visar kolonier av några olika bakterie­arter, som uppvisar olika hemolysmönster. Vid foto­graferingen har kolonierna dels belysts ovanifrån. Normalt är det allra lättast att observera hemolys med belysning underifrån och genom att titta på plattan i "rätt" vinkel. Följande bakterier har använts för att illustrera hemolys:

A. Streptococcus uberis, som inte ger någon hemolys. Detta brukar ibland lite olyckligt kallas för γ-hemolys.
B. Streptococcus agalactiae, som ger en klar (fullständig) β-hemolys.
C. Streptococcus dysgalactiae (underart ej definierad), som ger ofullständig grönaktig α-hemolys.
D. Staphylococcus pseudintermedius, som ger dubbelhemolys.

- Klicka på bilden för att förstora den.

Hemolys

Fig. 2. Bilden visar samma agarplattor som i Fig. 1, men vid fotograferingen har kolonierna nu belysts underifrån då det är allra lättast att observera hemolysen. - Klicka på bilden för att förstora den.

 

Inledning

Hemolys innebär att röda blodkroppar (erytrocyter) spricker sönder (hemolyserar) och släpper ut cellinnehållet (hemoglobin). Vissa bakterier producerar s.k. hemolysiner, som ger dem hemolytisk förmåga. De flesta hemolysiner är proteiner (enzymer eller poriner), men det finns även andra typer av hemolysiner som rhamnolipider och biologiska detergenter.

Proteinhemolysiner

Hemolysiner är membranförstörande exotoxiner och de kan indelas i två grupper: toxiner med enzymatisk aktivitet och kanalbildande toxiner (= poriner).

Enzymatiskt aktiva hemolysiner är ofta lipaser som t.ex. α-toxin hos Clostridium perfringens, som är ett fosfolipas. När lipaser spjälkar lipider i plasmamembraner hos värddjurets celler, så fragmenteras membranet och cellinnehållet läcker ut.

 

Poriner är uppbyggda av subenheter, men utsöndras av bakterien i monomerisk form. I värddjurets cellmembran aggregerar monomererna till kanalbildande polymerer (heptamerer), som gör att jongradienten över värdcellens plasmamembran inte kan upprätthållas och det osmotiska trycket i cellen ökar tills den lyserar.

Funktion

En funktion hos hemolysiner är att bakterien kan utnyttja hemolys för att frigöra och utnyttja näringsämnen från värddjurets celler. Järn t.ex., är essentiellt för många patogena bakterier, men finns bara närvarande i mycket låga koncentrationer utanför celler. Om bakterien har tillgång till fritt hemoglobin så kan den utnyttja det järn, som är bundet till hemgrupperna i hemoglobinet. Hemolysiner verkar inte bara på erytrocyter utan kan också lysera andra typer av celler.

Identifiering av bakterier baserad på hemolys

 Genom odling på blodagar kan bakterier differentieras, på basis av deras förmåga att producera hemolysiner. Hemolysen kommer att ge upphov till en uppklarningszon av blodagarn runt kolonin. Bakterier kan orsaka olika typer av hemolys:

  • α-hemolys, som avser ofullständig uppklarning (grönaktig hemolys).
  • β-hemolys, som avser fullständig uppklarning.
  • Dubbelhemolys hos vissa stafylokocker bestående av en inre β-hemolyszon och en yttre α-hemolys zon (se även nedan).
  • Ingen hemolys, som ibland kallas γ-hemolys, vilket kan förefalla ologiskt.

Notera att stafylokockernas α-hemolysin orsakar fullständig hemolys (β-hemolys) medan deras β-hemolysin orsakar ofullständig hemolys (α-hemolys).

Den hemolysinproducerande förmågan kan variera mellan olika stammar av en viss bakterieart. Blodagarplattor med bakterier, som uppvisar olika hemolysmönster visas i Fig. 1 och 2. Notera att i Fig. 1A och 2A kan man inte se någon hemolys över huvud taget, men observera att det finns stammar av S. uberis, som ger α-hemolys. I Fig. 1B kan man ana en tunn hemolyszon och i Fig. 2B syns den klara β-hemolysen tydligt runt alla kolonier. I Fig. 1C kan man ana hemolys runt vissa kolonier och i Fig. 2C kan man tydligt se den gröna α-hemolysen runt vissa kolonier (vita pilar). I Fig. 1D kan man se den yttre hemolyszonen (vit pil) och i Fig. 2D kan man se både den inre klara β-hemolyszonen och den yttre grumliga α-hemolyszonen (vita pilar).

Notera också att alla kolonier av Streptococcus dysgalactiae inte ger upphov till α-hemolys trots att den använda stammen är ren med avseende på art. Det kan dock vara så att olika stammar (eller kloner) av en och samma art uppvisar olika hemolysmönster.

Uppdaterad: 2021-10-06.


Senast uppdaterade

Nybloggat

Senaste kommentar


Sveriges lantbruksuniversitet