VetBact

Fylum	Klass	Ordning	Familj	Genus	Art/Underart

Visa alla termer

Adhesion (Vidhäftning)

Inledning

Med adhesion i bakteriologiska sammanhang menar man bakteriers förmåga till vidhäftning på ytor (t.ex. vävnader eller främmande material d.v.s. proteser), som kan vara mer eller mindre specifik. Kolonisation av bakterier till en yta och bildandet av en biofilm börjar med adhesion till ytan. Om ytan utgörs av ett inert främmande material är adhesionen oftast ospecifik.

Specifik adhesion

För att specifik adhesion ska kunna äga rum, måste det finnas en receptor på ytan och en ligand på bakterien, som kan binda till ytan. Bakterier använder s.k. adhesiner som ligander för att kunna fästa till olika receptorer på celler i värddjurets vävnad. Adhesiner utgörs av proteiner eller polysackarider och även dess receptorer kan utgöras av proteiner eller polysackarider. Adhesiner är viktiga virulensfaktorer eftersom de bidrar till att bakterier kan kolonisera olika vävnader. Många patogena bakterier kan producera ett stort utbud av olika adhesiner, som uttrycks under olika faser av infektionen. Inhibering av ett av dessa adhesiner resulterar oftast i att bakterien förlorar sin patogenicitet. Försök att utnyttja anti-adhesinantikroppar, som vaccin har i vissa fall varit framgångsrika i modelsystem.

Ett välkaraktäriserat bakteriellt adhesin är FimH, som är bundet till pili och produceras av uropatogena Escherichia coli (UPEC). FimH binder till mannos och CD48 är en typ av humant immunoglobulin, som är glykosylerat och innehåller mannosrester. TLR4 är en medlem i den s.k. toll-like-receptor- familjen, som utgörs av humana membranproteiner och är viktiga för den medfödda immuniteten. Bilden är anpassad från Wikipedia, Bacterial adhesion. - Klicka på bilden för att förstora den.

Adhesin-receptorsystem hos bakterier

Fimbrier (= vanliga pili) fungerar ofta som adhesiner och ibland kan en speciell polypeptid, som sitter i spetsen på fimbrien, utgöra själva liganden. Membranproteiner kan också fungera som adhesiner.

Ospecifik adhesion

Många bakterier producerar extracellulära polysackarider, som utgör ospecifika adhesionsfaktorer. Den extracellulära polysackariden poly-N-acetylglukosamin (PNAG) fungerar t.ex. som adhesionsfaktor för vissa stafylokocker och gör att de kan fastna på vissa abiotiska (icke-levande) ytor och där bilda en biofilm.

Referens

Di Martino, P. 2018. Bacterial adherence: Much more than a bond. AIMS Microbiol. 4(3): 563-566.

Uppdaterad: 2023-05-31.